RE05: Häxprocesserna på Åland och i Finland

Häxprocesser i allmänhet

En häxprocess kan också kallas för häxjakt eller trolldomsprocess. De händelser på 1400-1600-talet där människor runt om i den kristna världen anklagades för att ha att göra med Satan brukar kallas för häxprocesser. På de flesta platserna var det främst kvinnor som anklagades för att vara häxor och ha någon form av förbund med Satan.

De första häxprocesserna inom den kristna världen inträffade på 1230-talet i Trier i Tyskland. Tidigare (under tidig medeltid) hade man avvisat tanken om att häxor skulle existera, och om någon anklagades för häxeri försvarade kyrkoledaren den anklagade och tilldelade anklagarna botgöring. Om en person mördade en annan person i tron om att denne var häxa dömdes mördaren till döden. Men 1233 förkunnade påven Gregorius IX att man skulle söka upp häxor och tilldela dem botgöring, och så började de första häxprocesserna. De botgöringshandböcker som man följde vid denna tid dikterade dock om milda botgöringar. De första avrättningarna av dömda häxor tog plats först på 1360-talet i Kroatien och Schweiz.

Under slutet av 1400-talet på påven Innocentius VIII tid ökade häxförföljelserna. 1487 gav Innocentius VIII gav sin välsignelse till brännandet av häxor.

Häxprocesserna pågick under många års tid. Även om reformationen innebar nytt tänkande och nya läror innebar den inte någon direkt förbättring när det kom till häxprocesserna, eftersom Martin Luther själv höll med 1400-talets katolska kyrkas djävulstro. Det fanns dock personer som ansåg att häxjakterna var tvivelaktiga, att häxorna var så gott som oskyldiga och att det som tolkats som trolldom endast var inbillning eller bedrägerier. En av dessa personer var Johann Weier. Han fick stort inflytande men även mycket motsägelse. Allt efterhand började man i större utsträckning motsätta sig häxprocesserna och 1721 var Preussen bland de första att förbjuda häxprocesser. Till de sista avrättningarna för häxeri brukar man räkna häxprocesserna i Würzburg 1749, då Maria Renata Saenger von Mossau  avrättades, samt 1782 i Glarus i Schweiz då Anna Göldi avrättades. Efter detta inträffade dock ännu Häxprocessen i Doruchow i Polen 1783 och en process i Poznan i Polen 1793.

För att försöka bevisa att någon som var anklagad för häxeri faktiskt var skyldig användes  metoder som kallades för häxprov. Den kändaste av dessa metoder var det s.k. vattenprovet. Vattenprovet gick ut på att den misstänkta bands till händer och fötter och kastades i vattnet. Om personen flöt, var denne en häxa. Om personen inte flöt drunknade personen oftast, men då kunde man iallafall vara säker på att denne inte var en häxa. Man använde sig också till stor del av olika former av tortyr för att få den anklagade att erkänna sig vara en häxa.

Metoderna man använde för att avrätta personer som dömts till döden för trolldom och häxeri varierade från land till land. De vanligaste avrättningsmetoderna var dock bränning på bål, halshuggning eller hängning.

Åtminstone 30 000 människor avrättades i häxprocesserna.

Häxprocesserna på Åland 

Häxprocesserna på Åland utspelade sig mellan åren 1665 och 1668 i dåvarande Sverige. Dessa häxprocesser tog rum just före den stora häxjaktens utbrott som ägde rum 1668-1676. I och med häxprocesserna på Åland satte man för första gången ett samband mellan trolldom och Satansförbund.

Häxprocesserna på Åland anses vara ett ideologiskt projekt som startades av häradshövding Nils Psilander. Psilander hade utbildats till präst vid universitetet i Dorpat i det dåvarande svenska Livland. Väldigt många präster utexaminerades vid universitetet i Dorpat och häxideologin var ett viktigt ämne vid universitetet. År 1655 utnämndes Nils Psilander till häradshövding på Åland. Redan före detta hade han velat syssla med häxprocesser såsom det lärdes ut på Dorpats universitet. På universitetet uppmanades studenterna att rensa Östersjöområdet från trolldom och häxeri.

Vanligtvis sammankopplades trolldom med Satan, men på Åland (och Finland) hölls även vissa trolldomsmål som inte inkluderade Satan. Detta resulterade oftast i böter för de dömda, något som Nils Psilander inte tyckte om. Han försökte få de dömda att erkänna att Satan var inblandad, så att han kunde dela ut dödsstraff, men de dömda nekade till det och straffet blev endast böter.

Psilander var med då en kedjeprocess av häxprocesser startades på Åland. Kedjeprocessen började år med att Karin Persdotter 1665 blev anmäld för spådom. Hon sysslade med att hitta borttappade saker åt folk mot betalning, och man tror att hon blev anmäld av en kund. Hon kom från en familj med flera synska personer. Inför rätten förklarade Karin Persdotter att hon som barn ofta var sjuk och att detta var orsakat av Satan, och för att kompensera sjukdomen hjälpte han henne att hitta borttappade saker. Eftersom Satan nämndes i samband med magi gick fallet från att vara ett trolldomsmål till att vara en häxprocess. Psilander började då hålla förhör enligt vad som lärdes ut på universitetet i Dorpat. Karin Persdotter blev tillfrågad av Psilander om hon varit i Blåkulla*, och när hon medgav att hon varit där tvingades hon av Psilander att erkänna att Satan hade märkt henne på kroppen. Hon dömdes sedan till döden, och innan hon avrättades fördes hon till Kastelholm för att namnge andra personer som hon hade sett i Blåkulla, och hon namngav 13 personer.
(*Blåkulla är enligt folktron platsen dit häxor flög på skärtorsdagen för att fira häxsabbat tillsammans med Djävulen.)

Kedjeprocessen varade sedan i tre år. Personerna som arresterades för att ha varit i Blåkulla och ingått en pakt med Satan tvingades berätta vilka andra personer de hade sett i Blåkulla, som sedan i sin tur också arresterades. De arresterade fördes till Kastelholm där Psilander och en häxexpert vid namn pastor Bryniel Kjellenius förhörde dem. De arresterade tvingades genomgå en kroppsundersökning och om det hittades något märke på kroppen som kunde vara djävulsmärket torterades de tills de erkände och angav andra personer, sedan avrättades de. Efter dessa tre år av processer, dvs. år 1668, hade sex personer på Åland avrättats för trolldom.

Även om Psilanders verksamhet var framgångsrik fick han dock kritik, och övriga myndigheter såsom nämnden blev kritiska mot hans idéer och hans verksamhet. Psilander försökte få flera personer dömda och avrättade, men fick motstånd av nämnden. Trots att Psilander hittade djävulsmärke på en kvinna vid namn Margret, som den dömde Karin Persdotter hade angett, fick han inte tortyrtillstånd av nämnden. Man begärde utlåtande från högre uppsatta kyrkliga myndigheter. Trots att kyrkans svar var oklart bestämde nämnden att få ett slut på häxprocesserna som hållit på, och valde att "ställa denna mörka sak under Guds dom", vilket ledde till att de dömda frigavs.

Dömda häxor i Finland

Trots att den typiska häxan i Europa var en fattig gammal kvinna kunde även unga kvinnor, rika kvinnor samt män anklagas för häxeri. Kvinnorna utgjorde majoriteten i häxprocesserna, men det förekom nästan alltid även en del män. I Finland var det i själva verket fler män än kvinnor som anklagades för häxeri.

I Finland dömdes bara en åttondel av alla de anklagade till döden. Ungefär hälften frikändes helt och resten fick något lindrigare straff.

Listan nedan räknar upp alla dömda häxor i Finland från år 1526 till år 1689. Vissa av de dömda blev halshuggna, andra brända på bål. Vissa å andra sidan fick lindrigare straff såsom böter eller någon annan form av lättare straff.

1.1526 Porvoon lääni, Olavintytär Anna, lievennetty sakoksi
2.1554 Loimaa, Sipinpoika Rasmus, mestattu
3.1564 Ii, Ruikka Olli, mestattu
4.1564 Ii, Ruikka Ollin vmo, mestattu
5.1566 Pietarsaari, Antinpoika Lauri
6.1569 Raisio, Karviainen Marjatta, mestattu
7.1570 Kemi, Tapia Olli, mestattu
8.1577 Kokkola, Kälviä Riippi Pietari, mestattu
9.1577 Lohtaja, Kotilainen Paavo, mestattu
10.1584 Kokkola, leskinainen "Enkia" Kaarina, mestattu
11.1585 Lohtaja, Lappalainen Heikki, mestattu lapinnoita
12.1586 Kemi Jauhopää Heikki, mestattu
13.1595 Pernaja Skinnarby, sukunimeltään tuntematon Valpuri
14.1605 Viipuri, "nimeltään tuntematon I" mestattu
15.1605 Viipuri, "nimeltään tuntematon II" mestattu
16.1626 Pyhäjoki, Martinpoika Lauri, ei mestattu
17.1628 Turku, Markunpoika Tapani
18.1632 Pietarsaari, Pekantytär Anna
19.1633 Kokemäki, Hälli Pertti Simonpoika
20.1635 Huittinen, Kyni Valpuri
21.1641 Eura, Joosepinpoika Klemetti
22.1641 Eura, Martinpoika Tuomas
23.1641 Vehmaa, sukunimeltään tuntematon Elina
24.1643 Hämeenkyrö, Lieroinen Antti
25.1643 Vesilahti, Eskonpoika Matti
26.1647 Marttila, Knuutintytär Kaisa
27.1649 Huittinen, Kyni Valpuri
28.1650 Vesilahti, Luikko Olavi, mestattu
29.1652 Savoi Knuut
30.1653 Kokemäki, Joppi Jaakko Jaakonpoika
31.1654 Asikkala, Juhanpoika Tuomas
32.1654 Kokemäki, Kokki Sipi Erkinpoika
33.1656 Huittinen, Sinkka Pekka Heikinpoika
34.1657 Vaasa Punasuomalainen Marketta
35.1658 Huittinen, Kouvo Markku Matinpoika
36.1661 Hausjärvi, Matinpoika Simo
37.1661 Turku konsist, Eolenius Henricus Thomae
38.1662 Tuulos Lammi, Antinpoika Simo
39.1663 Jääski Äyrävä, Philpus Eeva
40.1664 Eurajoki, Niilonpoika Antti
41.1664 Vaasa ,Niilontytär Kerttu
42.1665 Hollola, Niilonpoika Esko
43.1665 Hollola ,Niilonpoika Urbanus
44.1665 Huittinen (LK), Liuha Simo Heikinpoika
45.1665 Huittinen (LK) ,Sipinpoika Mikko
46.1666 Ahvenanmaa, Bengtsdotter Anna
47.1666 Ahvenanmaa, Hansdotter Kirstin
48.1666 Ahvenanmaa ,Henriksdotter Gertrud
49.1666 Ahvenanmaa, Matsenkia Ebba
50.1666 Ahvenanmaa, Nilsdotter Maria
51.1666 Ahvenanmaa, Persdotter Karin
52.1666 Ahvenanmaa, Skarp Lisbeta
53.1666 Kajaani, Simontytär Anna, tuomio muutettu ruoskimiseksi
54.1666 Paimio, Erkinpoika Niilo
55.1666 Paimio, Erkintytär Kerttu
56.1667 Närpiö, Lång Riitta Mikontytär
57.1667 Puumala, Ahtiainen Juntti
58.1667 Rantasalmi, Venäläinen Yrjö
59.1668 Ahvenanmaa, Olofsdotter Ingeborg
60.1668 Lappfjärd ,Lubb Aune Mikontytär
61.1668 Vöyri, Heikintytär Kaarina
62.1669 Ahvenanmaa, Martinsdotter Marketta
63.1669 Huittinen, Laurinpoika Matti
64.1669 Kristiina, sukunimeltään tuntematon Loppan
65.1669 Lappfjärd, nimeltään tuntematon, poltettu
66.1669 Puumala, Huttuinen Lauri Juhanpoika
67.1669 Vöyri, nimeltään tuntematon syntinen
68.1670 Janakkala, Matinpoika Juho
69.1670 Kerimäki, Rinkinen Juho
70.1670 Turku, Winter Niilo, ammuttu
71.1670 Viipuri, Auvinen Antti Juhanpoika
72.1671 Kemi, Aikionpoika Aikio, kuollut vankeudessa
73.1675 Kruunupyy, Ollintytär Anna
74.1675 Mustasaari, Ristontytär Aune
75.1675 Pietarsaari ,Matintytär Lussi
76.1675 Pietarsaari, Matintytär Marina
77.1675 Vöyri ,Sipintytär Marketta
78.1676 Kristiina, Simontytär Valpuri
79.1677 Kristiina, Salfvo Kaisa
80.1677 Uusikaarlepyy, Juhantytär Liisa
81.1677 Uusikaarlepyy, Paavontytär Anna
82.1678 Kokkola, Pröttö (2) Nilla Margareta
83.1678 Liminka, Pupka (Puuska) Tuomas Jaakonpoik
84.1678 Oulu, Juhantytär Klaara
85.1678 Raahe (kaup), Langila Sipi
86.1678 Ruokolahti, Wieder-Kouko Heikki Olavinpoika
87.1678 Saloinen, Pullo Elias Simonpoika, mestattu
88.1678 Uusikaarlepyy, Juhantytär Beata
89.1678 Uusikaarlepyy, Ståhl Riitta
90.1679 Huittinen ,Heikinpoika Simo
91.1679 Laitila, Tuomaantytär Maisa
92.1680 Lohtaja, Tokoi Antti Antinpoika
93.1683 Sääminki, Luukatar Kirsti Erkintytär
94.1683 Sääminki, Sipari Kaisa
95.1683 Tenala (Hanko), Matintytär Kaisa
96.1685 Eura, Martinpoika Juha
97.1685 Eura, Yrjöntytär Valpuri
98.1686 Tervo (nyk), Tolonen Olli Laurinpoika
99.1687 Raja-Karjala, Rantanen Söyrinki Lillinpoika
100.1688 Vähäkyrö, Mikkula Marina Martintytär
101.1689 Kuopio, Utriatar Riitta
102.1689 Pietarsaari, Pietarintytär Beata
103.1689 Tenala, Antinpoika Erkki

Väldigt många människor fick sätta livet till i samband med häxprocesserna runtom i världen. Det var en kaotisk tid i Europa kantad med ständig panik och oro. Grannar anklagade varandra för att vara häxor medan vänner och familjemedlemmar till den anklagade ofta steg tillbaka och vågade inte försvara den anklagade. Vänner anklagade vänner, barn anklagade de äldre och man visste nästan alltid hur det skulle sluta för den anklagade. Man satte skräck i barnen och berättade skräckhistorier om häxor, djävulen och Blåkulla, vilket naturligtvis ledde till att barnen på natten drömde om sådant och fick för sig att de själva hade hamnat till Blåkulla och fått reda på vilka personer som var häxor, som barnen sedan angav och så var kaoset på gång igen.

Trots att häxprocesserna världen över har fått ett slut förekommer det fortfarande nu i modern tid ibland på vissa ställen av världen att människor avrättas för häxeri, t.ex. kan man i Saudiarabien dömas och få dödsstraff för att ha utfört trolldom. I Papua Nya Guinea 2013 avrättades den tjugoåriga Kepari Leniata efter att hon anklagades för att vara häxa, och brändes på bål.

Ändå kommer knappast häxjakter att startas på nytt och sprida sig igen, så om det gjorde på 1400-1600 talet runtom i Europa. Vi människor i dagens läge kommer knappast heller att behöva uppleva den skräcken som man upplevde på den tiden då nästan vem som helst kunde bli anklagad och ingen gick säker, och det fanns egentligen ingenting man kunde göra åt saken.

RE04: Chanbuddhism och Shaolinmunkar

Chan, också kallad zen, är en del av mahayanabuddhismen och uppstod på 500-talet i Kina. Därifrån spreds det sedan till närbelägna länder som Japan, Vietnam och Korea. Till resten av världen har chan spridit sig främst efter andra världskriget från Japan.

Namnet "Ch'an" har ljudmässigt fått översätta "dhyana", som på sanskrit betyder ungefär "meditation". Det är just meditationen som är en viktig del av chanbuddhismen. Även läran om att människan är fri men är begränsad av föregående handlingar (karma) är en central del i chanbuddhismen.

Chan lär att människan kan uppnå förståelse för tillvaron genom daglig sittande meditation, kallad zazen. Även att öva närvaro i vardagen är viktigt. På detta sätt kan man "bli" den ursprungliga tillvaron.

Idag brukar man säga att det finns två inriktningar (skolor) som representerar chanövningarna. Dessa två kallas Soto (Tsaotung) och Rinzai (Linji). Soto går ut på att fästa sig vid tillvarons ursprungliga fullkomlighet. Detta görs genom att man vid zenmeditationen endast håller sig vaken och närvarande och låter både psykiska och fysiska förändringar ske. Rinzai igen handlar om att använda s.k. "koan" för att få intellektet att arbeta. Koan är en slags fråga som saknar logisk mening som man kan använda när man mediterar. Det handlar om att man ska kunna gå bortom intellektets begränsningar.

Det finns en känd liknelse som man använder för att förklara hela chan:

"En bekymrad ung fisk simmade upp till havets kloke gamle.
- Folk pratar så mycket om något som kallas havet, men vad är detta hav? sa fisken.
- Havet är det som finns runt omkring dig, svarade den gamle.
- Men varför kan inte jag se det?, frågade den unga fisken oroat.
- Havet är inom dig och utanför dig. Du föddes i havet och du kommer att dö i havet.
-Havet omsluter dig, precis som din egen hud, svarade den gamle."

Chanbuddhismens symbol enso

En av de kändaste personerna inom chanbuddhismen är munken och missionären Bodhidharma, som på 500-talet reste från Indien till Kina för att sprida chan. Det leder sedan till att Bodhidharma går till berget Shaolin för att leva undangömd i nio år, i väntan på att någon som förstår hans undervisning och hans tankar ska hitta honom. Enligt legenden ska Bodhidharma ha mediterat oavbrutet framför en vägg i dessa nio år, och detta har blivit en ikon inom chan.

Bodhidharma

Shaolintemplet där Bodhidharma tillbringade nio år är ett av de kändaste buddhistiska templen. Det finns i Dengfeng i Henan i Kina. Templet är förutom känt för chanbuddhismen även känt för shaolin kung-fu, som är en av de mest kända kung-fu stilarna. Shaolintemplet räknas som ett av Kinas äldsta buddhisttempel, trots att templet har blivit återuppbyggt flera gånger.

Av Bodhidharma lärde sig shaolinmunkarna hur man skötte om sin hälsa, stärkte sina kroppar fysiskt och hur man skulle använda sig av ch'i. Bodhidharma lärde inte bara om meditation utan också om försvarstekniker. Man tror också att han var den första som tog i bruk te.

Templet fungerade också som tillflyktsort av t.ex. f.d. soldater och generaler. Dessa personer utvecklade olika kampsportstekniker vid namn Shaolin quanfa, d.v.s. "Shaolins knytnävsmetod".

Shaolintemplet började bli berömt under Tangdynastin (618-907). Eftersom templet hade flera rikedomar var det många som försökte plundra det. På grund av detta tränade munkarna upp sina färdigheter och blev ännu bättre på att strida. Templet var även nedstängt i omkring trettio år under 600-talet e.Kr. Man tror att detta gjordes för att munkarna sågs som en risk.

Shaolinmunkarna var väldigt skickliga i strid. Det finns berättelser om hur shaolinmunkar hjälper den blivande kejsaren Li Shimin att frita sin son. Enligt legenden besegrade 13 munkar (ibland sägs det ha varit 113)
10 000 soldater och lyckades befria sonen. När Li Shimin blivit kejsare fick Shaolintemplet titeln "Det första templet". Efterhand fick även b.l.a. högt uppsatta militärer stridsträning av munkarna. Denna träning utvecklades till en typ av kampsport. Under samma tid tillkom också Shaolins fem djurstilar - tiger, orm, drake, leopard och trana.

Efterhand började shaolinmunkarna ge sig ut för att lära ut sina tekniker och själva söka ny kunskap. Shaolintemplet fick sin höjdpunkt under Mingdynastin (1368-1644). Vid den här tiden fick hundratals shaolinmunkar militär status och det var inte ovanligt att de ledde egna strider mot rebeller och banditer.

Shaolintemplets glansdagar höll i sig ända till mitten av 1600-talet, då Kina invaderades av manchuerna. Templet brändes ner och de munkar som inte hann fly blev dödade. Templet öppnades åter först på 1800-talet, men då var det förbjudet att utöva stridskonst. Gjorde man detta blev man straffad med döden.
1928 brändes templet ner igen och många ovärderliga dokumentationer gick förlorade. Först 1982 började man bygga upp templet igen och blev en officiell turistort.

Shaolintemplet i Henan

Man brukar räkna med att chanbuddhismen har ungefär 200-500 miljoner anhängare runtom i världen idag. En känd chanbuddhistisk munk är den kanadensiska artisten Leonard Cohen.

RE04: Mahatma Gandhi

Mahatma Gandhi föddes 2 oktober 1869 i Porbandar i Gujarat i Indien. Han hette egentligen Mohandas Karamchand Gandhi, men är känd världen över som Mahatma Gandhi. (Mahatma är en indisk term som betyder ungefär "stor ande" och används ibland som en indisk äretitel.) I indien har man gett honom hederstiteln Landsfader. Ghandi var en indisk politiker, advokat och andlig ledare. Han är mest känd som förgrundsgestalten (ledaren) i Indiens strävande mot självständighet från det Brittiska imperiet.

Gandhi förespråkade och sysslade med icke-våld, och ansåg att sanning var viktigt i alla situationer. Redan under sin uppväxt lärde sig Gandhi läran om Ahimsa, dvs. att man inte ska skada eller döda andra levande varelser. Gandhi levde även enkelt och ordnade en ashram, dvs. ungefär ett hinduistiskt kloster där man i ro kan få syssla med t.ex. meditation. Han tillverkade även sina egna kläder och bar i stort sett alltid en dhoti och en sjal. (Dhoti är ett traditionellt indiskt draperat klädesplagg som är mycket vanligt för indiska män.) Gandhi växte upp med vegetarianism och var vegetarian i hela sitt liv. Under sin uppväxt lärde han sig även om tolerans och om fasta för självrening. Mycket som han lärde sig under sin uppväxt fortsatte han med under resten av sitt liv, exempelvis fastade han flera gånger i långa perioder, både för självrening och för protest. Gandhi hörde till vaishya-kasten, dvs. företagarnas kast.

Som 13-åring 1883 giftes Gandhi bort med Kasturba Makhanji och fick senare fem barn, varav ett dog. Gandhi studerade först i Indien och åkte senare till London för att studera juridik. Det var här som hans intresse för samhället började och han utbildade sig till advokat. 1891 återvände Gandhi till Indien för att forsätta studera lagar. Han bodde och jobbade också i Sydafrika en tid innan han återvände till Indien 1914.

När Gandhi levde i Sydafrika, som var en del av Brittiska imperiet,  mötte han mycket diskriminering mot indier, b.l.a. blev han avkastad från ett tåg, utestängd från flera hotell och misshandlad. Detta har beskrivits som en vändpunkt i hans liv och han fick ett uppvaknande mot sociala orättvisor och hans samhällsaktivism fick sin början ordentligt. Genom att se orättvisorna, rasismen och fördomarna mot indier i Sydafrika började Gandhi ifrågasätta ställningen som hans folk hade inom Brittiska imperiet, och även sin egen ställning i samhället. 1906 kom det en ny lag om att kolonins indiska befolkning måste registrera sig, och Gandhi uppmanade befolkningen att gå emot den nya lagen och utstå bestraffningarna för det, istället för att göra motstånd med våld. Planen körde igång, vilket ledde till en sjuårig strid där tusentals indier, däribland Gandhi, fängslades. Den sydafrikanske generalen som ledde det hela blev dock tvungen att förhandla fram en kompromiss med Gandhi, vars idéer tog form och blev uppmärksammade under denna strid.
Gandhi stannade i Sydafrika i över 20 år för att hjälpa indierna där med att få b.l.a. rättslig hjälp.

1914 återvände Gandhi till Indien för att kämpa för Indiens självständighet från det Brittiska imperiet.
Under många år organiserade Gandhi olika protester, strejker och kampanjer för att rubba det brittiska styret, varav en av de mest framgångsrika kampanjerna var den s.k. saltkampanjen 1930. Kampanjen gick ut på att man skulle protestera mot skatten på salt och Gandhi vandrade 40 mil för att själv framställa salt. Tusentals indier anslöt sig till Gandhi under hans vandring. När de kommit fram bröt Gandhi loss en näve salt, och eftersom det var förbjudet att själv utvinna salt, bröt han mot saltlagen. Storbritannien svarade med att sätta över 60 000 personer i fängelse.

                                                      Gandhi under salltkampanjen

Gandhi arresterades och fängslades flera gånger under sitt liv, p.g.a. sina kampanjer.
Indien lyckades till slut få sin självständighet från det Brittiska imperiet 15 augusti 1947.

Den 30 januari 1948 sköts den 78-årige Gandhi till döds i New Delhi då han var på väg till ett bönemöte. Mördaren Nathuram Godse och var en extremistisk hindunationalist som ansåg att Gandhi var ansvarig för att ha försvagat Indien genom hans försök till samförstånd med landets muslimer. Över 17 000 aktivister med kopplingar till hindunationalism arresterades och Godse och hans medbrottsling dömdes till döden och avrättades 1949.
I New Delhi öppnades för allmänheten 1973 Gandhi Smriti (Gandhi Hågkomst), som bevarar rummet där Gandhi bodde de sista månaderna av sitt liv och tomten där han sköts.

Martyrkolonnen vid Gandhi Smriti markerar platsen där Gandhi mördades

Gandhi skulle ha fått Nobels fredspris 1948, men mordet på honom förhindrade det. Priset delades inte alls ut det året, eftersom man ansåg att det inte fanns en lämplig kandidat i livet. Den 2 oktober, d.v.s. Gandhis födelsedag, har blivit en nationell högtidsdag - Gandhi Jayanti. 2007 beslutade FN:s generalförsamling även att 2 oktober ska vara Internationella icke-våldsdagen.

RE04: Tusen och en natt

Tusen och en natt är ett av de kändaste verket inom arabisk litteratur. Sagosamlingen utkom på 900-talet e.Kr. från Sidenvägen, som är ett persiskt, arabiskt, indiskt, kinesiskt och grekiskt kulturområde. Tusen och en natt handlar om vesirens dotter, Scheherazade, som ska spendera en natt med den persiske kungen Shahriâr, för att sedan i gryningen avrättas. Scheherazade har en plan för att undgå döden; hon berättar en saga för kungen och väver in flera sagor, vilket leder till att när gryningen kommer vill kungen så gärna veta hur det slutar så han låter Scheherazade leva ett dygn till. Scheherazade fortsätter på samma bana och hennes sagor räcker 1001 nätter, och efter det ger kungen med sig och gifter sig med henne. Det är därifrån som namnet till sagosamlingen har kommit.

Berättelserna i Tusen och en natt fördes vidare via muntlig tradition på samma vis som europeisk mytologi, men berättelserna i Tusen och en natt tros ha förts vidare som sanna historier. Detta eftersom att hitta på berättelser och berätta osanna sagor anses vara en lögn och är förbjudet enligt gammal islamsk kultur.

Senare översättningar och utgivningar av Tusen och en natt innehåller just 1001 berättelser, som man fått av att dela upp vissa sagor och lägga till några andra. Boksamlingen kom till Europa på tidigt 1700-tal tack vare fransmannen Antoine Gallands översättning.

Arabsikt manuskript av Tusen och en natt från 1300-talet

Tusen och en natt innehåller en hel del våld och sex, något som skiljer sagosamlingen från många andra litterära verk.  Tusen och en natt blev också populärt tack vare de häpnadsväckande illustrationerna.

Något som är lite speciellt med sagosamlingen är att i flera av sagorna spelar många historiska personer någon roll, t.ex. kalifen Harun al-Rashid. Just Harun al-Rashid och hans hustru Sitt Zubayda förekommer ofta och är centrala personer i sagorna.

Berättelserna i sagosamlingen är mycket varierande och olika varandra. Sagosamlingen innehåller bl.a. historiska berättelser, kärlekshistorier, tragedier, komedier, dikter, burlesk och även lite erotik. Berättelserna handlar ofta om djinn (ökenandar skapade av Gud), ghouler (monster/andar som håller sig till gravgårdar, plundrar gravar och äter lik), apor, trollkarlar och legendariska platser. Ett vanligt tema i Tusen och en natt är ödet.
Några kända berättelser ur Tusen och en natt är bl.a. Aladdin, Ali Baba och de 40 rövarna, Anden i flaskan, Hassan repslagare, Adschid och Sinbad Sjöfararen.
Flera av dessa berättelser, och andra berättelser i Tusen och en natt, har filmatiserats enskilt både som animerade filmer och spelfilmer. T.ex. Disney har gjort några filmer som baserar sig på berättelsen om Aladdin, Anden i flaskan och Ali Baba och de 40 rövarna.

Disney's Aladdin är baserad på berättelsen från Tusen och en natt

Tusen och en natt är utan tvekan ett av de kändaste och mest lästa verken inom arabisk litteratur genom tiderna och trots att samlingen är så gammal så vågar man nästan påstå att den kommer hållas lika känd ännu en lång tid framöver.

RE04: Naomi Klein - judisk författare

Det finns många kända judiska författare, många av dem kvinnor. Naomi Klein är en av dessa kvinnor.

Naomi Klein föddes 8 maj 1970 i Montreal i Kanada. Hennes judiska släkt har en historia av fredsaktivism, något som Klein har fortsatt med. Hon studerade på University of Toronto, men hoppade av för att jobba på tidningen Toronto Globe and Mail. Klein återvände dock till universitetet för att avsluta sina studier, men hoppade ännu en gång av för att hon fått en praktikplats inom journalism. Förutom att vara författare är hon alltså även journalist och aktivist.
Klein är gift med Avi Lewis, som är dokumentärfilmskapare. Paret fick sitt första barn, Toma, 2012.

Klein är mest känd för sina böcker No Logo och The Shock Doktrine.
Hennes första bok, No Logo, utkom 1999 och handlar om hur dåligt märkesinriktad konsumism är. Boken beskriver varumärken och reklam och hur det påverkar människor. I stora hela är det en samhällskritisk bok, liksom många av hennes andra böcker. No Logo blev en internationell bästsäljare och har för många blivit ett manifest av anti-globalisering.
Kleins andra kända bok, The Shock Doktrine, utkom 2007 och kritiserar frimarknadspolitiken.
Även denna bok blev en internationell bästsäljare.

Klein har också skrivit om flera aktuella problem som t.ex. Irakkriget. Hon har även öppet kritiserat den israeliska politiken.


Klein har också sagt att även fast hon är jude är hon emot Israel. Hon menar att som jude får man inte hata andra judar, kritisera Israel eller israelisk politik, eller något annat som ligger "nära" judendomen. Gör man detta blir man högst antagligen anklagad för att vara "självhatande". Klein har sagt att hon då kan kalla sig för just detta, eftersom hon öppet har kritiserat israelisk politik. Hon menar att den judiska undervisningen handlar om skräck och fruktan och att man redan i grundskolan lär ut att judarna alltid varit förföljda och hatade, och att Israel existerar för en enda orsak - att ingen annan vill ha judarna.
Klein menar också att hon är emot tanken på att Israel ska rädda henne (som hör till judarnas tro, i allmänhet), eftersom hon anser att det är fel att ett land som inte tillåter att hon får säga sin åsikt, ska fungera som en räddning för ett folk. Klein har sagt att hon vill hon bli räddad från Israel, inte av Israel.

I stora hela är Naomi Klein en intressant person med många åsikter och funderingar, något som uppmärksammats och gjort henne känd världen över.

RE04: Religionens ursprung

Religion är en tro som grundar sig på tron om en eller flera gudar, övernaturliga fenomen eller andar. Gudarna ses ofta som skapare och att de finnsöver det jordiska. Själva ordet har sitt ursprung i latinets "religio" som betyder gudsdyrkan, gudsfruktan eller respekt för det heliga.

Religioner har troligen uppstått en gång i tiden för att männsikorna skulle kunna förstå och hantera liv och död, för att förklara olika fenomen och för att kunna samarbeta i grupper. För att tillhöra en religion behöver man inte tro på en personlig gud, men en uppfattning om det heliga och det värdsliga måste finnas.

Religionen är lika gammal som mänsklighetens historia och religiösa föremål hör till de äldsta som har hittats.

Det finns olika tankar om religionens ursprung.
Max Müller (1823-1900) ansåg att religionen har sitt ursprung i olika naturfenomen, t.ex. solen, regnet, åskan, havet, månen, bergen och likande.
E.B Tylor (1832-1917) trodde att religionen har utvecklats från tron på andliga väsen, dvs. animism.
Enligt Sir James Frazer (1854-1941) har religionen utvecklats från primitiva magiska försök för att bemästra sin tillvaro.
Emile Durckheim (1858-1917) ansåg att religionen är ett socialt fenomen som ingår i samhället.
Mircea Eliade (1907-1986) tyckte att religionens ursprung är i allmänhet ointressant och att religionen finns överallt i världen. Det heliga är centralt för alla religioner och det är kring detta som allt religiöst beteende kretsar.

Man anser ofta att naturreligionerna är urpsrunget till dagens religioner, men det är svårt att veta 100 % säkert.