RE05: Häxprocesserna på Åland och i Finland

Häxprocesser i allmänhet

En häxprocess kan också kallas för häxjakt eller trolldomsprocess. De händelser på 1400-1600-talet där människor runt om i den kristna världen anklagades för att ha att göra med Satan brukar kallas för häxprocesser. På de flesta platserna var det främst kvinnor som anklagades för att vara häxor och ha någon form av förbund med Satan.

De första häxprocesserna inom den kristna världen inträffade på 1230-talet i Trier i Tyskland. Tidigare (under tidig medeltid) hade man avvisat tanken om att häxor skulle existera, och om någon anklagades för häxeri försvarade kyrkoledaren den anklagade och tilldelade anklagarna botgöring. Om en person mördade en annan person i tron om att denne var häxa dömdes mördaren till döden. Men 1233 förkunnade påven Gregorius IX att man skulle söka upp häxor och tilldela dem botgöring, och så började de första häxprocesserna. De botgöringshandböcker som man följde vid denna tid dikterade dock om milda botgöringar. De första avrättningarna av dömda häxor tog plats först på 1360-talet i Kroatien och Schweiz.

Under slutet av 1400-talet på påven Innocentius VIII tid ökade häxförföljelserna. 1487 gav Innocentius VIII gav sin välsignelse till brännandet av häxor.

Häxprocesserna pågick under många års tid. Även om reformationen innebar nytt tänkande och nya läror innebar den inte någon direkt förbättring när det kom till häxprocesserna, eftersom Martin Luther själv höll med 1400-talets katolska kyrkas djävulstro. Det fanns dock personer som ansåg att häxjakterna var tvivelaktiga, att häxorna var så gott som oskyldiga och att det som tolkats som trolldom endast var inbillning eller bedrägerier. En av dessa personer var Johann Weier. Han fick stort inflytande men även mycket motsägelse. Allt efterhand började man i större utsträckning motsätta sig häxprocesserna och 1721 var Preussen bland de första att förbjuda häxprocesser. Till de sista avrättningarna för häxeri brukar man räkna häxprocesserna i Würzburg 1749, då Maria Renata Saenger von Mossau  avrättades, samt 1782 i Glarus i Schweiz då Anna Göldi avrättades. Efter detta inträffade dock ännu Häxprocessen i Doruchow i Polen 1783 och en process i Poznan i Polen 1793.

För att försöka bevisa att någon som var anklagad för häxeri faktiskt var skyldig användes  metoder som kallades för häxprov. Den kändaste av dessa metoder var det s.k. vattenprovet. Vattenprovet gick ut på att den misstänkta bands till händer och fötter och kastades i vattnet. Om personen flöt, var denne en häxa. Om personen inte flöt drunknade personen oftast, men då kunde man iallafall vara säker på att denne inte var en häxa. Man använde sig också till stor del av olika former av tortyr för att få den anklagade att erkänna sig vara en häxa.

Metoderna man använde för att avrätta personer som dömts till döden för trolldom och häxeri varierade från land till land. De vanligaste avrättningsmetoderna var dock bränning på bål, halshuggning eller hängning.

Åtminstone 30 000 människor avrättades i häxprocesserna.

Häxprocesserna på Åland 

Häxprocesserna på Åland utspelade sig mellan åren 1665 och 1668 i dåvarande Sverige. Dessa häxprocesser tog rum just före den stora häxjaktens utbrott som ägde rum 1668-1676. I och med häxprocesserna på Åland satte man för första gången ett samband mellan trolldom och Satansförbund.

Häxprocesserna på Åland anses vara ett ideologiskt projekt som startades av häradshövding Nils Psilander. Psilander hade utbildats till präst vid universitetet i Dorpat i det dåvarande svenska Livland. Väldigt många präster utexaminerades vid universitetet i Dorpat och häxideologin var ett viktigt ämne vid universitetet. År 1655 utnämndes Nils Psilander till häradshövding på Åland. Redan före detta hade han velat syssla med häxprocesser såsom det lärdes ut på Dorpats universitet. På universitetet uppmanades studenterna att rensa Östersjöområdet från trolldom och häxeri.

Vanligtvis sammankopplades trolldom med Satan, men på Åland (och Finland) hölls även vissa trolldomsmål som inte inkluderade Satan. Detta resulterade oftast i böter för de dömda, något som Nils Psilander inte tyckte om. Han försökte få de dömda att erkänna att Satan var inblandad, så att han kunde dela ut dödsstraff, men de dömda nekade till det och straffet blev endast böter.

Psilander var med då en kedjeprocess av häxprocesser startades på Åland. Kedjeprocessen började år med att Karin Persdotter 1665 blev anmäld för spådom. Hon sysslade med att hitta borttappade saker åt folk mot betalning, och man tror att hon blev anmäld av en kund. Hon kom från en familj med flera synska personer. Inför rätten förklarade Karin Persdotter att hon som barn ofta var sjuk och att detta var orsakat av Satan, och för att kompensera sjukdomen hjälpte han henne att hitta borttappade saker. Eftersom Satan nämndes i samband med magi gick fallet från att vara ett trolldomsmål till att vara en häxprocess. Psilander började då hålla förhör enligt vad som lärdes ut på universitetet i Dorpat. Karin Persdotter blev tillfrågad av Psilander om hon varit i Blåkulla*, och när hon medgav att hon varit där tvingades hon av Psilander att erkänna att Satan hade märkt henne på kroppen. Hon dömdes sedan till döden, och innan hon avrättades fördes hon till Kastelholm för att namnge andra personer som hon hade sett i Blåkulla, och hon namngav 13 personer.
(*Blåkulla är enligt folktron platsen dit häxor flög på skärtorsdagen för att fira häxsabbat tillsammans med Djävulen.)

Kedjeprocessen varade sedan i tre år. Personerna som arresterades för att ha varit i Blåkulla och ingått en pakt med Satan tvingades berätta vilka andra personer de hade sett i Blåkulla, som sedan i sin tur också arresterades. De arresterade fördes till Kastelholm där Psilander och en häxexpert vid namn pastor Bryniel Kjellenius förhörde dem. De arresterade tvingades genomgå en kroppsundersökning och om det hittades något märke på kroppen som kunde vara djävulsmärket torterades de tills de erkände och angav andra personer, sedan avrättades de. Efter dessa tre år av processer, dvs. år 1668, hade sex personer på Åland avrättats för trolldom.

Även om Psilanders verksamhet var framgångsrik fick han dock kritik, och övriga myndigheter såsom nämnden blev kritiska mot hans idéer och hans verksamhet. Psilander försökte få flera personer dömda och avrättade, men fick motstånd av nämnden. Trots att Psilander hittade djävulsmärke på en kvinna vid namn Margret, som den dömde Karin Persdotter hade angett, fick han inte tortyrtillstånd av nämnden. Man begärde utlåtande från högre uppsatta kyrkliga myndigheter. Trots att kyrkans svar var oklart bestämde nämnden att få ett slut på häxprocesserna som hållit på, och valde att "ställa denna mörka sak under Guds dom", vilket ledde till att de dömda frigavs.

Dömda häxor i Finland

Trots att den typiska häxan i Europa var en fattig gammal kvinna kunde även unga kvinnor, rika kvinnor samt män anklagas för häxeri. Kvinnorna utgjorde majoriteten i häxprocesserna, men det förekom nästan alltid även en del män. I Finland var det i själva verket fler män än kvinnor som anklagades för häxeri.

I Finland dömdes bara en åttondel av alla de anklagade till döden. Ungefär hälften frikändes helt och resten fick något lindrigare straff.

Listan nedan räknar upp alla dömda häxor i Finland från år 1526 till år 1689. Vissa av de dömda blev halshuggna, andra brända på bål. Vissa å andra sidan fick lindrigare straff såsom böter eller någon annan form av lättare straff.

1.1526 Porvoon lääni, Olavintytär Anna, lievennetty sakoksi
2.1554 Loimaa, Sipinpoika Rasmus, mestattu
3.1564 Ii, Ruikka Olli, mestattu
4.1564 Ii, Ruikka Ollin vmo, mestattu
5.1566 Pietarsaari, Antinpoika Lauri
6.1569 Raisio, Karviainen Marjatta, mestattu
7.1570 Kemi, Tapia Olli, mestattu
8.1577 Kokkola, Kälviä Riippi Pietari, mestattu
9.1577 Lohtaja, Kotilainen Paavo, mestattu
10.1584 Kokkola, leskinainen "Enkia" Kaarina, mestattu
11.1585 Lohtaja, Lappalainen Heikki, mestattu lapinnoita
12.1586 Kemi Jauhopää Heikki, mestattu
13.1595 Pernaja Skinnarby, sukunimeltään tuntematon Valpuri
14.1605 Viipuri, "nimeltään tuntematon I" mestattu
15.1605 Viipuri, "nimeltään tuntematon II" mestattu
16.1626 Pyhäjoki, Martinpoika Lauri, ei mestattu
17.1628 Turku, Markunpoika Tapani
18.1632 Pietarsaari, Pekantytär Anna
19.1633 Kokemäki, Hälli Pertti Simonpoika
20.1635 Huittinen, Kyni Valpuri
21.1641 Eura, Joosepinpoika Klemetti
22.1641 Eura, Martinpoika Tuomas
23.1641 Vehmaa, sukunimeltään tuntematon Elina
24.1643 Hämeenkyrö, Lieroinen Antti
25.1643 Vesilahti, Eskonpoika Matti
26.1647 Marttila, Knuutintytär Kaisa
27.1649 Huittinen, Kyni Valpuri
28.1650 Vesilahti, Luikko Olavi, mestattu
29.1652 Savoi Knuut
30.1653 Kokemäki, Joppi Jaakko Jaakonpoika
31.1654 Asikkala, Juhanpoika Tuomas
32.1654 Kokemäki, Kokki Sipi Erkinpoika
33.1656 Huittinen, Sinkka Pekka Heikinpoika
34.1657 Vaasa Punasuomalainen Marketta
35.1658 Huittinen, Kouvo Markku Matinpoika
36.1661 Hausjärvi, Matinpoika Simo
37.1661 Turku konsist, Eolenius Henricus Thomae
38.1662 Tuulos Lammi, Antinpoika Simo
39.1663 Jääski Äyrävä, Philpus Eeva
40.1664 Eurajoki, Niilonpoika Antti
41.1664 Vaasa ,Niilontytär Kerttu
42.1665 Hollola, Niilonpoika Esko
43.1665 Hollola ,Niilonpoika Urbanus
44.1665 Huittinen (LK), Liuha Simo Heikinpoika
45.1665 Huittinen (LK) ,Sipinpoika Mikko
46.1666 Ahvenanmaa, Bengtsdotter Anna
47.1666 Ahvenanmaa, Hansdotter Kirstin
48.1666 Ahvenanmaa ,Henriksdotter Gertrud
49.1666 Ahvenanmaa, Matsenkia Ebba
50.1666 Ahvenanmaa, Nilsdotter Maria
51.1666 Ahvenanmaa, Persdotter Karin
52.1666 Ahvenanmaa, Skarp Lisbeta
53.1666 Kajaani, Simontytär Anna, tuomio muutettu ruoskimiseksi
54.1666 Paimio, Erkinpoika Niilo
55.1666 Paimio, Erkintytär Kerttu
56.1667 Närpiö, Lång Riitta Mikontytär
57.1667 Puumala, Ahtiainen Juntti
58.1667 Rantasalmi, Venäläinen Yrjö
59.1668 Ahvenanmaa, Olofsdotter Ingeborg
60.1668 Lappfjärd ,Lubb Aune Mikontytär
61.1668 Vöyri, Heikintytär Kaarina
62.1669 Ahvenanmaa, Martinsdotter Marketta
63.1669 Huittinen, Laurinpoika Matti
64.1669 Kristiina, sukunimeltään tuntematon Loppan
65.1669 Lappfjärd, nimeltään tuntematon, poltettu
66.1669 Puumala, Huttuinen Lauri Juhanpoika
67.1669 Vöyri, nimeltään tuntematon syntinen
68.1670 Janakkala, Matinpoika Juho
69.1670 Kerimäki, Rinkinen Juho
70.1670 Turku, Winter Niilo, ammuttu
71.1670 Viipuri, Auvinen Antti Juhanpoika
72.1671 Kemi, Aikionpoika Aikio, kuollut vankeudessa
73.1675 Kruunupyy, Ollintytär Anna
74.1675 Mustasaari, Ristontytär Aune
75.1675 Pietarsaari ,Matintytär Lussi
76.1675 Pietarsaari, Matintytär Marina
77.1675 Vöyri ,Sipintytär Marketta
78.1676 Kristiina, Simontytär Valpuri
79.1677 Kristiina, Salfvo Kaisa
80.1677 Uusikaarlepyy, Juhantytär Liisa
81.1677 Uusikaarlepyy, Paavontytär Anna
82.1678 Kokkola, Pröttö (2) Nilla Margareta
83.1678 Liminka, Pupka (Puuska) Tuomas Jaakonpoik
84.1678 Oulu, Juhantytär Klaara
85.1678 Raahe (kaup), Langila Sipi
86.1678 Ruokolahti, Wieder-Kouko Heikki Olavinpoika
87.1678 Saloinen, Pullo Elias Simonpoika, mestattu
88.1678 Uusikaarlepyy, Juhantytär Beata
89.1678 Uusikaarlepyy, Ståhl Riitta
90.1679 Huittinen ,Heikinpoika Simo
91.1679 Laitila, Tuomaantytär Maisa
92.1680 Lohtaja, Tokoi Antti Antinpoika
93.1683 Sääminki, Luukatar Kirsti Erkintytär
94.1683 Sääminki, Sipari Kaisa
95.1683 Tenala (Hanko), Matintytär Kaisa
96.1685 Eura, Martinpoika Juha
97.1685 Eura, Yrjöntytär Valpuri
98.1686 Tervo (nyk), Tolonen Olli Laurinpoika
99.1687 Raja-Karjala, Rantanen Söyrinki Lillinpoika
100.1688 Vähäkyrö, Mikkula Marina Martintytär
101.1689 Kuopio, Utriatar Riitta
102.1689 Pietarsaari, Pietarintytär Beata
103.1689 Tenala, Antinpoika Erkki

Väldigt många människor fick sätta livet till i samband med häxprocesserna runtom i världen. Det var en kaotisk tid i Europa kantad med ständig panik och oro. Grannar anklagade varandra för att vara häxor medan vänner och familjemedlemmar till den anklagade ofta steg tillbaka och vågade inte försvara den anklagade. Vänner anklagade vänner, barn anklagade de äldre och man visste nästan alltid hur det skulle sluta för den anklagade. Man satte skräck i barnen och berättade skräckhistorier om häxor, djävulen och Blåkulla, vilket naturligtvis ledde till att barnen på natten drömde om sådant och fick för sig att de själva hade hamnat till Blåkulla och fått reda på vilka personer som var häxor, som barnen sedan angav och så var kaoset på gång igen.

Trots att häxprocesserna världen över har fått ett slut förekommer det fortfarande nu i modern tid ibland på vissa ställen av världen att människor avrättas för häxeri, t.ex. kan man i Saudiarabien dömas och få dödsstraff för att ha utfört trolldom. I Papua Nya Guinea 2013 avrättades den tjugoåriga Kepari Leniata efter att hon anklagades för att vara häxa, och brändes på bål.

Ändå kommer knappast häxjakter att startas på nytt och sprida sig igen, så om det gjorde på 1400-1600 talet runtom i Europa. Vi människor i dagens läge kommer knappast heller att behöva uppleva den skräcken som man upplevde på den tiden då nästan vem som helst kunde bli anklagad och ingen gick säker, och det fanns egentligen ingenting man kunde göra åt saken.