torsdag 23 januari 2014

RE04: Chanbuddhism och Shaolinmunkar

Chan, också kallad zen, är en del av mahayanabuddhismen och uppstod på 500-talet i Kina. Därifrån spreds det sedan till närbelägna länder som Japan, Vietnam och Korea. Till resten av världen har chan spridit sig främst efter andra världskriget från Japan.

Namnet "Ch'an" har ljudmässigt fått översätta "dhyana", som på sanskrit betyder ungefär "meditation". Det är just meditationen som är en viktig del av chanbuddhismen. Även läran om att människan är fri men är begränsad av föregående handlingar (karma) är en central del i chanbuddhismen.

Chan lär att människan kan uppnå förståelse för tillvaron genom daglig sittande meditation, kallad zazen. Även att öva närvaro i vardagen är viktigt. På detta sätt kan man "bli" den ursprungliga tillvaron.

Idag brukar man säga att det finns två inriktningar (skolor) som representerar chanövningarna. Dessa två kallas Soto (Tsaotung) och Rinzai (Linji). Soto går ut på att fästa sig vid tillvarons ursprungliga fullkomlighet. Detta görs genom att man vid zenmeditationen endast håller sig vaken och närvarande och låter både psykiska och fysiska förändringar ske. Rinzai igen handlar om att använda s.k. "koan" för att få intellektet att arbeta. Koan är en slags fråga som saknar logisk mening som man kan använda när man mediterar. Det handlar om att man ska kunna gå bortom intellektets begränsningar.

Det finns en känd liknelse som man använder för att förklara hela chan:

"En bekymrad ung fisk simmade upp till havets kloke gamle.
- Folk pratar så mycket om något som kallas havet, men vad är detta hav? sa fisken.
- Havet är det som finns runt omkring dig, svarade den gamle.
- Men varför kan inte jag se det?, frågade den unga fisken oroat.
- Havet är inom dig och utanför dig. Du föddes i havet och du kommer att dö i havet.
-Havet omsluter dig, precis som din egen hud, svarade den gamle."




Chanbuddhismens symbol enso



En av de kändaste personerna inom chanbuddhismen är munken och missionären Bodhidharma, som på 500-talet reste från Indien till Kina för att sprida chan. Det leder sedan till att Bodhidharma går till berget Shaolin för att leva undangömd i nio år, i väntan på att någon som förstår hans undervisning och hans tankar ska hitta honom. Enligt legenden ska Bodhidharma ha mediterat oavbrutet framför en vägg i dessa nio år, och detta har blivit en ikon inom chan.


Bodhidharma



Shaolintemplet där Bodhidharma tillbringade nio år är ett av de kändaste buddhistiska templen. Det finns i Dengfeng i Henan i Kina. Templet är förutom känt för chanbuddhismen även känt för shaolin kung-fu, som är en av de mest kända kung-fu stilarna. Shaolintemplet räknas som ett av Kinas äldsta buddhisttempel, trots att templet har blivit återuppbyggt flera gånger.

Av Bodhidharma lärde sig shaolinmunkarna hur man skötte om sin hälsa, stärkte sina kroppar fysiskt och hur man skulle använda sig av ch'i. Bodhidharma lärde inte bara om meditation utan också om försvarstekniker. Man tror också att han var den första som tog i bruk te.

Templet fungerade också som tillflyktsort av t.ex. f.d. soldater och generaler. Dessa personer utvecklade olika kampsportstekniker vid namn Shaolin quanfa, d.v.s. "Shaolins knytnävsmetod".

Shaolintemplet började bli berömt under Tangdynastin (618-907). Eftersom templet hade flera rikedomar var det många som försökte plundra det. På grund av detta tränade munkarna upp sina färdigheter och blev ännu bättre på att strida. Templet var även nedstängt i omkring trettio år under 600-talet e.Kr. Man tror att detta gjordes för att munkarna sågs som en risk.

Shaolinmunkarna var väldigt skickliga i strid. Det finns berättelser om hur shaolinmunkar hjälper den blivande kejsaren Li Shimin att frita sin son. Enligt legenden besegrade 13 munkar (ibland sägs det ha varit 113)
10 000 soldater och lyckades befria sonen. När Li Shimin blivit kejsare fick Shaolintemplet titeln "Det första templet". Efterhand fick även b.l.a. högt uppsatta militärer stridsträning av munkarna. Denna träning utvecklades till en typ av kampsport. Under samma tid tillkom också Shaolins fem djurstilar - tiger, orm, drake, leopard och trana.

Efterhand började shaolinmunkarna ge sig ut för att lära ut sina tekniker och själva söka ny kunskap. Shaolintemplet fick sin höjdpunkt under Mingdynastin (1368-1644). Vid den här tiden fick hundratals shaolinmunkar militär status och det var inte ovanligt att de ledde egna strider mot rebeller och banditer.




Shaolintemplets glansdagar höll i sig ända till mitten av 1600-talet, då Kina invaderades av manchuerna. Templet brändes ner och de munkar som inte hann fly blev dödade. Templet öppnades åter först på 1800-talet, men då var det förbjudet att utöva stridskonst. Gjorde man detta blev man straffad med döden.
1928 brändes templet ner igen och många ovärderliga dokumentationer gick förlorade. Först 1982 började man bygga upp templet igen och blev en officiell turistort.




Shaolintemplet i Henan



Man brukar räkna med att chanbuddhismen har ungefär 200-500 miljoner anhängare runtom i världen idag. En känd chanbuddhistisk munk är den kanadensiska artisten Leonard Cohen.

söndag 12 januari 2014

RE04: Mahatma Gandhi

Mahatma Gandhi föddes 2 oktober 1869 i Porbandar i Gujarat i Indien. Han hette egentligen Mohandas Karamchand Gandhi, men är känd världen över som Mahatma Gandhi. (Mahatma är en indisk term som betyder ungefär "stor ande" och används ibland som en indisk äretitel.) I indien har man gett honom hederstiteln Landsfader. Ghandi var en indisk politiker, advokat och andlig ledare. Han är mest känd som förgrundsgestalten (ledaren) i Indiens strävande mot självständighet från det Brittiska imperiet.


Gandhi förespråkade och sysslade med icke-våld, och ansåg att sanning var viktigt i alla situationer. Redan under sin uppväxt lärde sig Gandhi läran om Ahimsa, dvs. att man inte ska skada eller döda andra levande varelser. Gandhi levde även enkelt och ordnade en ashram, dvs. ungefär ett hinduistiskt kloster där man i ro kan få syssla med t.ex. meditation. Han tillverkade även sina egna kläder och bar i stort sett alltid en dhoti och en sjal. (Dhoti är ett traditionellt indiskt draperat klädesplagg som är mycket vanligt för indiska män.) Gandhi växte upp med vegetarianism och var vegetarian i hela sitt liv. Under sin uppväxt lärde han sig även om tolerans och om fasta för självrening. Mycket som han lärde sig under sin uppväxt fortsatte han med under resten av sitt liv, exempelvis fastade han flera gånger i långa perioder, både för självrening och för protest. Gandhi hörde till vaishya-kasten, dvs. företagarnas kast.

Som 13-åring 1883 giftes Gandhi bort med Kasturba Makhanji och fick senare fem barn, varav ett dog. Gandhi studerade först i Indien och åkte senare till London för att studera juridik. Det var här som hans intresse för samhället började och han utbildade sig till advokat. 1891 återvände Gandhi till Indien för att forsätta studera lagar. Han bodde och jobbade också i Sydafrika en tid innan han återvände till Indien 1914.

När Gandhi levde i Sydafrika, som var en del av Brittiska imperiet,  mötte han mycket diskriminering mot indier, b.l.a. blev han avkastad från ett tåg, utestängd från flera hotell och misshandlad. Detta har beskrivits som en vändpunkt i hans liv och han fick ett uppvaknande mot sociala orättvisor och hans samhällsaktivism fick sin början ordentligt. Genom att se orättvisorna, rasismen och fördomarna mot indier i Sydafrika började Gandhi ifrågasätta ställningen som hans folk hade inom Brittiska imperiet, och även sin egen ställning i samhället. 1906 kom det en ny lag om att kolonins indiska befolkning måste registrera sig, och Gandhi uppmanade befolkningen att gå emot den nya lagen och utstå bestraffningarna för det, istället för att göra motstånd med våld. Planen körde igång, vilket ledde till en sjuårig strid där tusentals indier, däribland Gandhi, fängslades. Den sydafrikanske generalen som ledde det hela blev dock tvungen att förhandla fram en kompromiss med Gandhi, vars idéer tog form och blev uppmärksammade under denna strid.
Gandhi stannade i Sydafrika i över 20 år för att hjälpa indierna där med att få b.l.a. rättslig hjälp.

1914 återvände Gandhi till Indien för att kämpa för Indiens självständighet från det Brittiska imperiet.
Under många år organiserade Gandhi olika protester, strejker och kampanjer för att rubba det brittiska styret, varav en av de mest framgångsrika kampanjerna var den s.k. saltkampanjen 1930. Kampanjen gick ut på att man skulle protestera mot skatten på salt och Gandhi vandrade 40 mil för att själv framställa salt. Tusentals indier anslöt sig till Gandhi under hans vandring. När de kommit fram bröt Gandhi loss en näve salt, och eftersom det var förbjudet att själv utvinna salt, bröt han mot saltlagen. Storbritannien svarade med att sätta över 60 000 personer i fängelse.
                                                      Gandhi under salltkampanjen

Gandhi arresterades och fängslades flera gånger under sitt liv, p.g.a. sina kampanjer.
Indien lyckades till slut få sin självständighet från det Brittiska imperiet 15 augusti 1947.

Den 30 januari 1948 sköts den 78-årige Gandhi till döds i New Delhi då han var på väg till ett bönemöte. Mördaren Nathuram Godse och var en extremistisk hindunationalist som ansåg att Gandhi var ansvarig för att ha försvagat Indien genom hans försök till samförstånd med landets muslimer. Över 17 000 aktivister med kopplingar till hindunationalism arresterades och Godse och hans medbrottsling dömdes till döden och avrättades 1949.
I New Delhi öppnades för allmänheten 1973 Gandhi Smriti (Gandhi Hågkomst), som bevarar rummet där Gandhi bodde de sista månaderna av sitt liv och tomten där han sköts.

Martyrkolonnen vid Gandhi Smriti markerar platsen där Gandhi mördades


Gandhi skulle ha fått Nobels fredspris 1948, men mordet på honom förhindrade det. Priset delades inte alls ut det året, eftersom man ansåg att det inte fanns en lämplig kandidat i livet. Den 2 oktober, d.v.s. Gandhis födelsedag, har blivit en nationell högtidsdag - Gandhi Jayanti. 2007 beslutade FN:s generalförsamling även att 2 oktober ska vara Internationella icke-våldsdagen.